Det kunde ju vara vem som helst, kanske hennes avlidna grannes aska eller den unga bagaren som hade dött förra året i en bilolycka. Priscilla tyckte det var obehagligt att tänka att det var så och hon ville göra sig av med urnan så snabbt som möjligt. Å ena sidan ville hon att ägaren skulle ge sig tillkänna och å andra sidan skrämdes hon av tanken på det. 

Gav sig ägaren någonsin till känna? Fortsätt läs.